Sparad i Alla inlägg, ipad

Ett foto- flera berättelser

pojke

– Ja, vem är det här barnet?

Jag visar bilden, fotografiet på ett barn som gråter. Fotografiet som jag har hittat på clipart och skrivit ut. Nu sitter fotografiet uppe på tavlan i klassrummet. På den här lektionen består gruppen av tio elever inskrivna från skolår 1-4 som har varit i Sverige från tre månader till ett år, de flesta utan skolbakgrund.

Eleverna tittar nyfiket, de samtalar med varandra. De samtalar på sitt modersmål. Vem är det här barnet? Varför gråter han? Först utreder eleverna om det är någon som jag-  fröken känner.  Nej, svarar jag.

Innan eleverna talar jag om vad jag förväntar mig av eleverna:

  • Du ska titta på bilden.
  • Du ska tänka ensam eller tillsammans med din bänkkamrat.
  • Du ska berätta vad du/ni tänker, det finns inga rätt eller fel.

Vi börjar med att prata vem den här pojken är. Det blir livliga diskussioner över vem han är, hur gammal han är, varifrån han kommer, vilka språk han talar. Jag märker att de gärna diskuterar och argumenterar för sina val.

Nej, säger N. Han är inte från Syrien. Har har gult hår. Han är svensk. En annan elev menar att han kanske kommer från USA, eller att han kommer från England. Det är intressanta diskussioner. Vi tränar på att formulera oss: Jag tror att han är/kommer från/talar… 

Vi funderar tillsammans. Eleverna är aktiva, de lyssnar på varandra och samtalar. Jag stöttar och förtydligar, ställer frågor för att eleverna ska utveckla sina svar.

Jag ställer nästa fråga: Varför gråter han?

De flesta elever är överens. Han får inte köpa godis.

Ja, ok säger jag. Var är han då? De pekar på affären som ligger intill skolan. Sedan blir det tyst, alla verkar överens. Hmm, jag funderar hur jag ska aktivera eleverna och hur uppgiften inte ska dö ut här. Visst, en ledsen pojke som inte får köpa godis, men jag känner mig inte så nöjd. Syftet var att finna flera berättelser kring samma bild, en övning där syftet är att stimulera tankar och känslor för att eleverna ska träna på att uttrycka sig på svenska. Att med språket som redskap tänka, kommunicera och lära. Och att göra detta högt, tillsammans.

Nästa frågor som eleverna utgår från blir:

Varför gråter pojken om han befinner sig:

  • på en lekplats
  • på fotbollsplan
  • i skolan
  • i ett köpcenter
  • hemma

Det blir många berättelser. Flera av eleverna berättar om egna erfarenheter. N berättar hur ledsen hon blev när hon gick ifrån sin mamma i ett köpcenter. Eleverna lyssnar aktivt på varandra. De är intresserade av varandras erfarenheter. Jag ställer frågor som eleverna inte enbart kan besvara med ett ja eller nej. Vi diskuterar hur man kan gå tillväga i olika situationer på olika ställen. Vad gör man om man går ifrån sin mamma/pappa i ett köpcenter? Vad säger man? Hur känner man sig? Alla elever är delaktiga i olika grad, några berättar på sitt modersmål till en kompis som översätter till svenska, några pratar med riktigt bra flyt och några använder kroppsspråket som en brygga till talet. Elevernas berättelser skapar inre bilder om fotografiet, om vad som kan ha hänt före och vad som kan hända efter bilden.

Nästa steg är att alla får ett exemplar av fotografiet. De ska nu producera en kort berättelse om just den här bilden. Bilden har stimulerat deras tankar och känslor som vi sedan har utvecklat tillsammans muntligt – för att det så småningom ska gynna ut i individuellt arbete. Eleverna får skriva eller berätta muntligt, de får använda Ipad om de vill. Eleverna uppmuntras till att arbeta tillsammans och hjälpa varandra.

Det här ska vara med i berättelsen:

  • En presentation av pojken.
  • En förklaring över varför han gråter (vad du tror).

Några väljer att tala in sin berättelse, de filmar bilden och talar in med kameran i Ipad. Några väljer att limma bilden i sin skrivbok och att skriva texten där. Några skriver i appen Skolstil i sin Ipad. Det blir olika berättelser och olika uttrycksformer kring en bild.

Övningen har förutom att träna på språket skapat samvaro hos eleverna. Deras erfarenheter och berättelser har bidragit till att de känner varandra lite mer nu än de gjorde innan uppgiften. Vilket är betydelsefullt för att skapa en gruppkänsla i klassen.

Vi läser/tittat/ lyssnar på berättelserna tillsammans i klassen. Det känns lustfyllt. Ett foto – flera berättelser.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s