Sparad i Alla inlägg, Kulturmöten

Nyfikenhet och lärande

Sedan starten av höstterminen arbetar jag på ett nytt ställe. Jag arbetar fortfarande med nyanlända som jag gjorde på förberedelseklassen på Kronan men nu med elever som är ”än nyare” i svenska skolan. Jag arbetar med nyanlända elever på Trollhättan Stads mottagningsenhet Välkomsten.

Välkomsten är en organisation som har funnits några år men som det har satsats mer nu med syftet att samla resurser till ett ställe för att utveckla mottagandet och kartläggningen för nyanlända elever.

Välkomsten ligger på en segregerad skola, segregerad åt ”andra hållet”, det vill säga att Välkomsten är placerad på en skola på ett område i Trollhättan där det inte bor så många med utländsk bakgrund.

Att jobba med nyanlända elever på en skola med övervägande (nästan enbart) elever som har svenska som modersmål innebär möten där eleverna har frågor om ”dem andra”. Eleverna på skolan som möter våra nyanlända elever är nyfikna och har många frågor. Med anledning av en viss nyfikenhet blev jag inbjuden (av en engagerad klassföreståndare) till e åk fyra på skolan. Läraren kontaktade mig och undrade om jag kunde komma in till klassen för att berätta lite om Välkomsten. Och det är just det- vad jag och eleverna pratade om och gjorde som det här inlägget handlar om.

Första reaktioner kom när jag skrev mitt namn på tavlan: Hülya. Det öppnade upp för frågor och samtal om:

  • varför bokstaven ü?
  • vilka symboler till vilka ljud? Vilket alfabet är norm? Hur svårt är det att ”tänka om” att bokstavssymbolen ska låta annorlunda på ett annat språk?
  • är du svensk?
  • vem är svensk?
  • kan man vara både svensk och turk ?

Jag berättade om min egen bandom, om mina föräldrar som kom till Sverige under en tid då Sverige sökte arbetskraft från andra länder. Jag berättade att mina föräldrar aldrig behövde lära sig svenska eftersom de arbetade i fabrik, där man hade öronproppar. Dessutom hade de som arbetade inte något gemensamt språk eftersom de flesta kom från olika delar av världen. Pappa lärde sig finska. Sedan ville jag lyfta diskussionen om slöja- vilket jag vet skapar nyfikenhet hos många elever som inte har mött det så mycket, mer än i läromedel. Jag berättade om min mamma som bär slöja och om att jag i högstadiet skämdes över detta extra mycket när jag mötte henne dagligen då hon studerade på samma skola eftersom SFI (svenska för invandrare) var placerad på högstadiet. Det öppnade upp för samtal om:

  • hur klarar man sig om man inte kan svenska? (barnen hjälper till)
  • kan de svenska nu?
  • men om föräldrarna inte kan svenska hur pratar man då med sina barn?
  • på grund av vilka anledningar kommer invandrare till Sverige idag?
  • vad har de gemensamt?
  • vad har alla gemensamt när man väljer eller tvingas att flytta/fly? (hopp om en bättre framtid)
  • slöjan, varför bär man den?
  • varför bär inte alla muslimer slöja?
  • kan slöjan vara en symbol för att känna gemenskap?
  • slöjan som social symbol liknar det att välja att köpa Converse-skor när många andra har det i klassen- är det en på grund av att man vill känna en form av samhörighet?

Slutligen pratade jag lite om Välkomsten och om elevernas vardag som innebär att till stor del av dagen att lära sig svenska för att kommunicera men också för att lära sig ämnen. Jag berättade vilken motivation och drivkraft eleverna har och hur de utvecklar sin svenska från dag till dag. Vi pratade också om hur tufft det kan kännas att dels lära sig ett nytt språk där bokstäver och ord inte alls liknar ens modersmål och att sedan dessutom lära sig ämnen på det nya språket samt att betygsättas i ämnena utifrån det man kan visa att man kan på det nya språket. Det samtalet ledde till att eleverna fick en saga om Vem var starkast från Unga fakta. Jag hade förberett genom att byta ut ord i texten till turkiska. Syftet var att synliggöra utmaningen med att lära sig ett nytt språk. Genom övningen och de strategier eleverna valde att använda samtalade vi om:

  • att man använder modersmålet som norm och ord och tänker att ord som liknar svenska ord har samma betydelse
  • att man försöker förstå ordets betydelse genom att läsa den i alla meningar och dra slutsats om vad betydelsen kan vara
  • att stryka under ord som är främmande och sedan skriva dem i en lista för att översatta
  • att titta på bilden för att få förförståelse om vad texten kan handla om
  • hur det kändes att inte förstå

Det var en givande stund jag fick med engagerade och nyfikna elever och jag hoppas på fler möten där eleverna kan träffas och samarbeta för lärande av varandra. Eleverna var pigga på att hälsa på i en av de klasserna vi har för elever som är nya i svenska skolan.  Jag önskar inte enbart mångkulturella skolor där olika kulturer existerar- jag hoppas på interkulturella skolor med möten med ömsesidig förståelse och lärande.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s