Sparad i Studiehandledning

Valla jag förstår! – studiehandledning i mitt klassrum

– Fröken jag förstår, valla jag förstår!
– Vad bra, kan du berätta vad du förstår?

Jag arbetar med en grupp elever som är nya i Sverige och nya i språket. Den ständigt växande gruppen har medfört att vi numera är flera lärare som arbetar tillsammans med eleverna. När man är fler som arbetar tillsammans blir det också att man reflekterar ”högt”, det vill säga att man sätter ord på hur man gör vissa saker, varför man gör det och den pedagogiska tanken bakom.

Något som jag har reflekterat en hel del över är hur jag tänker kring studiehandledningen på elevernas modersmål, som sker i klassrummet. Jag använder sällan studiehandledaren som tolk för vad jag har att förmedla. Inget ont om att använda studiehandledaren som tolk, för visst behövs det med. Men jag har en pedagogisk tanke i mitt försök att inte göra det, eftersom avsaknaden av ”tolk” utmanar min pedagogik och didaktik och inte minst elevernas lärande.

Jag försöker oftast att inte använda studiehandledaren som tolk för vad jag undervisar i. Det kräver att jag måste förstärka tal- och skiftspråket i svenska med kroppsspråk, bilder och filmer. Men studiehandledaren tolkar däremot vad eleverna har att berätta. Det vill säga, jag ställer frågor för att ta reda på elevernas förförståelse, vad eleven förstår och eleven återberättar på svenska eller på sitt modersmål. Studiehandledaren tolkar eller fyller sedan i elevens berättelse för mig, och inte tvärtom. Att säga ”valla jag förstår” (eller ”jag förstår”) räcker inte.

Att inte använda studiehandledaren som tolk i undervisningen ställer högre krav på både lärare och elever. Det kräver att man som elev lyssnar och är engagerad i vad läraren har att berätta och medför (tänker jag) att eleven inte hamnar i en bekvämlighetszon och tänker- jag kommer ändå få det här översatt för mig. Det ställer visserligen högre krav på lärarens pedagogik och didaktik, men skapar i sin tur lärsituationer där eleverna är aktiva.

Att ha studiehandledare som stöd i elevernas lärande är en enorm tillgång. Det ser olika ut beroende på förutsättningar och behov. En tillgång som ska individanpassas. Vi behöver tänka på hur vi använder oss av studiehandledningen, för elevernas lärande.

Läs gärna publikationen om studiehandledning från Skolverket.

20131112-190439.jpg

Annonser
Sparad i Alla inlägg, Modersmål, Studiehandledning

Studiehandledning på svenska

”Hur ska jag lära mig svenska, ni kan ju inte arabiska!” (Elev, inskrivningssamtal HT 2011)

”Jag vill ha studiehandledning på svenska, jag lär mig på svenska!” (Samma elev, utvecklingssamtal HT 2012)

Ovanstående citat är inte bara inledningen utan även anledningen till att jag skriver det här inlägget.

Sedan höstterminen 2012 arbetar vi med studiehandledning på svenska (Grundskola f-6). Syftet är främst att stötta de elever som efter några terminer i förberedelseklass deltar i lektioner (alla lektioner för några elever) i sin ordinarie klass. Studiehandledningen på svenska innebär att vi, två pedagoger kombinerar vår tjänst i förberedelseklassen med att vara ute som stöd i klasser som eleverna går i.

I samråd med klassläraren försöker vi utforma studiehandledningen efter elevens behov, de behov som uppstår ”på vägen”. Studiehandledningen som eleven får på svenska innebär inte att studiehandledningen på modersmålet minskar, utan tanken är att de ska komplettera varandra och att det ska ge just extra stöd. Förutom extra stöd så är även syftet med studiehandledning på svenska att eleverna så småningom ska utveckla strategier för sitt lärande.

Omorganisationen är ett steg i att arbeta för att skapa bättre möjligheter för eleverna i deras språk- och kunskapsutveckling. Efter nya riktlinjer från regeringen i hur vi ska förbättra skolresultaten för nyanlända elever kan vi se att vårt arbetssätt har stöd och bekräftelse i regeringens förslag, med mål att elever ska ingå i den ordinarie undervisningen så fort som möjligt.

Även om studiehandledning på svenska är av kompensatorisk karaktär så handlar det inte enbart om att fylla brister eller kunskapsluckor hos eleven. Stödet och arbetssättet blir även att lärare och studiehandledare samarbetar kring pedagogiska åtgärder för högre måluppfyllelse. Ett samarbete som inte handlar om elever med behov av särskilt stöd utan istället om elever i behov av särskilt stöd, beroende av kontext. Detta synsätt leder också till att det inte blir diskussioner om eleven, utan istället om pedagogiken och organisationen av den. Utmaningen är att få det att fungera organisatoriskt. Det kräver ett ständigt arbete på grund av nya behov som uppstår. Syftet är:

  • att stötta eleven för att utveckla strategier för sitt lärande
  • att eleven får stöd på plats i klassrummet (ibland grupprum med/utan klasskamrater) men sker mitt i verksamheten och inte vid sidan av
  • att eleven jobbar med samma arbetsområde och får stöd från studiehandledare och klasskamrater, kunskapen produceras tillsammans med klasskamraterna
  • att eleven ska bli medveten av vilka kunskapskrav som förväntas i olika ämnen
  • att studiehandledaren (stundtals) blir resurs för hela elevgruppen
  • att studiehandledaren blir mer insatt i arbetsområdet när han/hon arbetar på plats i klassrummet och därmed har större möjligheter att se behov som uppstår i olika sammanhang

Språkutvecklande arbetssätt i alla ämnen

Men studiehandledning på modersmål och svenska bör vara ett komplement till det övriga språkutvecklande arbetssättet.

Ämnesundervisning ställer höga krav på elevens språkförmåga och för att inte bristen på språkkunskaper ska fälla eleven i andra ämnen behöver skolan fokusera på att arbeta språkutvecklande i alla ämnen. Som ämneslärare kan man vaggas in i en falsk trygghet och tänka att studiehandledning på modersmålet eller översättning av svåra begrepp till modersmålet är tillräckligt. Studiehandledningen på elevens modersmål ger eleven stöd i studierna men är också mycket begränsad med tid för studiehandledaren (som oftast har flera skolor som arbetsplats med många olika elever och ämnen att anpassa sig till) och läraren att sätta sig in i ämnesområdet och planera. Studiehandledning på svenska eller modersmålet borde därför vara ett extra stöd till det språkutvecklande arbetet som pågår i klassrummet och inte ses som en åtgärd i sig.

Det är inte en självklarhet att ”översättning” av skolspråk och kunskaper till modersmål ökar elevens förståelse och måluppfyllelse. Studiehandledning i ämnen som exempelvis NO, matematik, geografi med mera handlar inte enbart av att ”översätta”. Det är inte en självklarhet att eleven kan de svenska ämnesbegreppen på sitt modersmål. Eleven behöver stöd i ämnen genom ett språkutvecklande arbetssätt som innebär undervisning med förförståelse, kontextualiseringar, metaforer samt genom att gå från det konkreta till det abstrakta. Det är just i det här arbetet som studiehandledning i svenska kan gör skillnad. Att arbeta kunskapsutvecklande på olika sätt, på svenska.

Att föra en dialog med eleven och prata om hur han eller hon lär sig bäst eller vilka arbetssätt eleven känner sig bekväm i är ett bra sätt för att fundera kring vilka arbetssätt, digitala verktyg eller metoder som fungerar. Jag tror att språkutvecklande arbetssätt på svenska gynnar alla elever, oavsett modersmål.