Kan digitala verktyg ersätta lärare? Är digitala verktyg alltid det självklara valet i all lärande? Men det är svårt att programmera maskiner till att bli individ och situationsanpassade. För lärande sker väl i interaktion, genom individualisering och stöttning? Kan en maskin klara av det?
Det här inlägget är en diskussion kring relationen mellan traditionella textbaserade instruktioner med bildstöd, datorbaserad media samt de instruktioner som ges i interaktion med en expert i området. Det är också en omarbetat version av en uppgift jag hade första läsåret på en utbildning jag går om IT och lärande. Uppgiften gick ut på att jag i min elevgrupp (FBK 1-5) utförde en mindre studie där eleverna fick i uppgift att vika figurer av papper, origami, med instruktioner på papper/ digitala instruktioner i en app/ muntliga instruktioner med stöd.
Uppgifterna:
Vika loppa med skriftliga instruktioner (pappersformat med bildstöd)
Uppgift: Vika en loppa
Verktyg: skriftliga – steg för steg instruktioner med tillhörande bild.
Svårigheter: begrepp och formuleringar i instruktionerna orsakade osäkerhet:
hörnet, sidan, delen, spetsarna, kvadratisk bit, möts mm.
Process: Till en början arbetade eleverna individuellt. De läste texten och tittade på bilderna, samt vek sitt papper. Efter ett tag ignorerade eleverna texten (svåra begrepp) och fortsatte att vika genom att titta på bilderna. De streckade linjerna på bilderna som egentligen symboliserade var eleverna skulle vika var svåra att förstå. Eleverna fortsatte genom att ta hjälp av varandra. Alla elever kunde med hjälp av varandra vika en loppa.
Vika blomma med instruktioner i en app på Ipad
Uppgift:: Vika en blomma
Verktyg: Papper och Appen ”How to make origami” med rörliga bilder steg för steg.
Svårigheter: Rörliga bilder, svårt att fokusera, visar ett steg i taget, ingen överblick på flera steg.
Process: Eleverna arbetade i par. De tappade bort sig efter två steg, bläddrade tillbaka, förstod inte, tröttnade och gav upp. De var inte intresserade av att fortsätta med hjälp. Det blev ingen blomma.
Vika båt med en expert
Uppgift: Vika båt med hjälp av M en tidigare FBK-elev.
Verktyg: Papper och en expert.
Svårigheter: Till en början att följa M i alla steg. M anpassade sig snabbt efter gruppen och de svårigheter som eleverna upplevde, visade samma steg flera gånger. Hjälpte eleverna genom att visa.
Process: M visade hur man skulle hålla pappret, han berättade och väntade in alla i klassen. Eleverna följde hans instruktioner och alla kunde vika en båt.
Resultat:
- Instruktioner de fick av ”experten” som fungerade bäst
- De skriftliga instruktionerna fungerade till viss grad när eleverna tog hjälp av varandra.
- Instruktioner som de fick med Ipad fungerade sämst.
Skillnaden mellan de tre instruktionstyperna var:
- den skriftliga innehöll text och instruktioner där eleverna hade överblick över alla led. Texten innehöll begrepp och formuleringar eleverna inte kände till. Bilderna var ett stort stöd.
- Ipad visade rörliga bilder, med instruktioner ett led i taget.
- Experten hade instruktioner som till viss del var förutbestämda men skedde i interaktion med eleverna.
- De skriftliga instruktionerna med papper och instruktionerna med Ipad var inte skapad för interaktion mellan mottagare och avsändare.
Relationen skriftliga instruktioner- Ipad- expert
I relation till de instruktioner eleverna fick av experten fungerade de skriftliga instruktionerna sämre än förväntat. I boken Human machine reconfigurations- plans and situated actions förespråkar Suchman (2007) att instruktioner ska studera relationen mellan kunskap och handling i sin kontext och sedan anpassas efter situationen. Författaren menar att skriftliga instruktioner aldrig kan vara tillräckligt tydliga eftersom mottagarens handlingar är beroende av tolkningar och omtolkningar som sker i olika kontexter. Därmed är mottagarens handlingar inte enbart beroende av de utstakade planer som finns i instruktionerna. Elevgruppens språkkunkuskaper eller erfarenheter av att vika pappersfigurer kan alltså vara avgörande.
Eleverna kunde med hjälp av bilderna följa och tolka de skriftliga instruktionerna till viss del och kunde slutligen fullfölja uppgiften med hjälp av varandra. I det här sammanhanget tror jag det var bilderna som bidrog till att eleverna inte tappade intresset i arbetet.
Lärande är situerat och kräver interaktion
Enligt Gibbons (2006) sker lärande och språkutveckling i ett sammanhang – situationskontexten. Liksom Gibbons menar även Suchman att människor inte enbart följer utstakade vägar på det sätt som maskiner har olika planer och menar att lärande är situerad. Båda författarna belyser situationskontexten för lärande.
Hur många gånger har man inte stått vid en krånglande kopiator och känt sig vilsen (till och med dum) när man ska följa instruktionerna för att lösa problemet? Suchman menar att maskinens interaktion är begränsad till vad programmeraren förutser ska hända, därav kan användaren känna sig begränsad. Detta kan härledas till uppgifter i läroböcker som man aldrig kan lämna fram till eleven utan som lärare titta igenom för att skapa förförståelse, förtydliga och under arbetet stötta. Detta känner jag av i min yrkesroll när jag till stor del får stötta och förtydliga för att eleven inte ska känna att de misslyckas, dock blir mitt dilemma rädslan att jag istället för att förtydliga förenklar till den grad att jag gör eleverna en björntjänst.
Ett annat dilemma är att inte alltid döma felsvar som fel, utan istället som stöd för lärande. Exempel kan vara en fråga som: Vad händer i naturen på vintern? Där svaret kan bli: vantar. Det är ur elevens perspektiv logiskt svar eftersom det i frågan förekommer ord som; händer och vinter. Då blir svaret ganska självklart att vi ska ha vantar på vintern. Dessa ”felsvar” vägleder mig som pedagog vad vi ska arbetar vidare med (händer kan vara både verb och substantiv) För en maskin skulle detta enbart innebära ett ”felsvar”. För en lärare kan felsvaret vara början på nytt lärande.
Vi vet idag att lärande är situerad och kräver interaktion mellan lärling och expert oavsett om det är en maskin eller en människa. Men det kan också gå ”fel” med en expert.
Lärare som följer lektionsplaneringar utan interaktion med eleven är kanske som maskiner som överför kunskap. Därför kan vi heller inte ta för givet att expertens instruktioner alltid fungerar bättre än skriftliga instruktioner eftersom det kräver samarbete av både expert och lärling för att det ska fungera. Den muntliga interaktionen som då sker mellan expert och lärling bör vara finare ”kalibrerad” än den skriftliga. Det vill säga att en expert som inte är pedagogisk och har didaktiska färdigheter i sitt expertområde kan vara lika vilseledande som en skriftlig instruktion med okända begrepp.
Den här studien var en liten studie som man inte kan dra för stora slutsatser av, men kanske väcker det tankar och funderingar som:
Kan digitala verktyg ersätta lärare och hur stor betydelse har interaktionen i lärandet?
Behöver vi bestämma om digitala verktyg är bra eller inte i allt?
Kan vi fokusera på lärande och välja arbetssätt och verktyg efter det?
Referenser
Gibbons, Pauline. (2010) Stärk språket stärk lärandet. Språk- och kunskapsutvecklande
arbetssätt för och med andraspråkselever i klassrummet. Stockholm: Hallgren & Fallgren
Suchman, Lucy (2007). Human-machine reconfigurations: Plans and situated action.
Cambridge, MA: Cambridge University Press.
Hülya 